känslan

det är inte känslan av att vara ensam, inte känslan att vara glad, inte känslan av att vara ledsen, utan känslan av ensamheten i känslan. att vara ovetande och känslig. det är inte jag. liksom tomheten i känslan av att känna tomhet.

"försök att släppa allt och lev lycklig" säger hon. tiden räcker inte till för att bete sig såhär. att vara stark och klara sig själv, är huvudsaken. lättare sagt än gjort, påstår jag.

ingen vet bäst och det bryr jag mig heller inte om. tiden läker inga sår, det är lögn. tiden spelar ingen roll. lev i nuet, men jag visste inte att det var såhär? vem säger att det ska vara såhär? kanske var det bättre förr, då tiden inte krånglade. då människor inte var som de är nu och inte minst jag, vem fan är jag?

just nu så springer jag runt i cirklar och hittar inte ut. hur hittar jag ut? hur hittar jag rätt? jag vill bara göra rätt. ingen har sagt att det var enkelt. det påstår jag inte.

kanske lika bra att gå tillbaka, där det började. där det var bra, då inga problem fanns. då ingen sorg fanns. denna känslan som jag känner nu, känner jag inte igen. men jag vet att innerst inne så var det sista jag vill känna, jag var rädd. nu förstår jag varför, jag är fortfarande rädd. dock handlar det inte om sårbarhet. utan ovetandet.

nu är det din tur att bestämma, jag ger upp. jag faller ner på knän och jag kommer inte att ångra mig. vad väljer du, det rätta? vem vet vad det rätta är? ingen. för ingen vet om det är känslan i valet som är rätt.

nu: find myself.

Kommentarer
Postat av: Peter

En fånig tanke som helt utgår från mig och från igenkänningen från ditt inlägg. Något år efter gymnasiet uppstod en typ av vaccum inom mig. Under hela uppväxten hade människor bestämt vad jag skulle göra och hur jag skulle tänka. Plötsligt bestämdes det att jag skulle sköta allt sånt själv. Jag skulle plötsligt vara den alla hade bestämt att jag skulle bli. Problemet var att det fanns en diskrepans (eller vaccum om man så vill) mellan den människan alla ville att jag skulle vara och den jag ville vara, mest beroende på att alla människor vill olika saker med mig och jag bara var en.



Vem är man i en sal där alla yttre speglar ger vrångbilder av en: Fotbollspelare, poet, halvidiot, snäll typ, tyst typ, elak typ, fyllo, galning o s v o s v?

2010-05-14 @ 07:53:28
URL: http://peternyberg.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0