finest mood

tänk om alla dagar kunde kännas såhär bra, såhär rätt. tänk om man kunde spela in denna dag och spela den om och om igen. jag skulle inte tröttna. att få vara dig nära är det bästa jag vet. att bli kramad på det sättet du kramas, får mig att bli lycklig i hela kroppen. dina pussar får mig att känna mig värdefull. dina fina kommentarer får mig att glömma allt annat.

denna lyckan har jag aldrig tidigare känt. nihilist som jag tror att jag är, så trodde jag inte på detta. jag är inte sarkastisk. jag är allvarlig. jag trodde inte att man kunde bli beroende av en person.


jag skulle inte tveka en sekund. om det skulle falla in så ska jag byta view till hedonist och vara livsnjutare på heltid!

känslan

det är inte känslan av att vara ensam, inte känslan att vara glad, inte känslan av att vara ledsen, utan känslan av ensamheten i känslan. att vara ovetande och känslig. det är inte jag. liksom tomheten i känslan av att känna tomhet.

"försök att släppa allt och lev lycklig" säger hon. tiden räcker inte till för att bete sig såhär. att vara stark och klara sig själv, är huvudsaken. lättare sagt än gjort, påstår jag.

ingen vet bäst och det bryr jag mig heller inte om. tiden läker inga sår, det är lögn. tiden spelar ingen roll. lev i nuet, men jag visste inte att det var såhär? vem säger att det ska vara såhär? kanske var det bättre förr, då tiden inte krånglade. då människor inte var som de är nu och inte minst jag, vem fan är jag?

just nu så springer jag runt i cirklar och hittar inte ut. hur hittar jag ut? hur hittar jag rätt? jag vill bara göra rätt. ingen har sagt att det var enkelt. det påstår jag inte.

kanske lika bra att gå tillbaka, där det började. där det var bra, då inga problem fanns. då ingen sorg fanns. denna känslan som jag känner nu, känner jag inte igen. men jag vet att innerst inne så var det sista jag vill känna, jag var rädd. nu förstår jag varför, jag är fortfarande rädd. dock handlar det inte om sårbarhet. utan ovetandet.

nu är det din tur att bestämma, jag ger upp. jag faller ner på knän och jag kommer inte att ångra mig. vad väljer du, det rätta? vem vet vad det rätta är? ingen. för ingen vet om det är känslan i valet som är rätt.

nu: find myself.

haha


illusion?


underbart






Bruce Springsteen – For You - Live at Hammersmith Odeon Audio (spotify)

RSS 2.0