totally inconceivably
För var dag som går så förundras jag mer och mer över det mänskliga beteendet. Samt som jag förstår allt mindre hur endel människor kan sjunka så lågt. Så lågt att de tar till med psykning i högsta grad, att det mänskliga psyket är så komplicerat som det faktiskt är, vare sig om man psykar eller blir psykad. Vissa säger att det är beroende på barndomen, hur man sedan beteer sig i livet. Men jag undrar verkligen om det är så? Jag tror att man avgör själv hur man vill leva sitt liv, om man nu haft en dålig barndom; varför inte göra något åt det, till det bättre och känna att man verkligen har klarat av något bra här i livet?
Jag kan verkligen inte förstå hur endel människor klarar av att klanka ner på en människa så pass mycket att det leder till död. Det är ofattbart!
"Människan har själv ingen valfrihet till sitt beteende utan man är helt styrd av moral och det undermedvetna" eftersom jag själv tycker att moralfilosofi är bland det mest komplicerade som existerar, så kan jag tyvärr inte yttra mig om just moralen; som vi styrs av i detta omtalade fall.
Jag tror att en person som kan klanka ner på en annan person så pass mycket att det går över gränsen. Vilken gräns jag talar om vet jag icke, antagligen den där moraliska gränsen som är så svår att avgöra var den går. Så ni får själva avgöra var den går, i detta fall.
Tillbaka till mitt påståend; Jag tror att det handlar om känslor som man tidigare samlat på sig, besvikelse, olycklig, förnedring, ironi, alltså allt som kan såra en människa byggs på som en stor hög som bara fylls på med olika känslomässiga tyngder, under tiden man lever. Endel tar det hårdare en andra, endel gör något åt det, som en revolt, uppror eller något sådant, samtidigt som andra bara ignorerar det. Men jag tror även om man ignorerar det så kommer det tillbaka senare.. Så det bästa vore ju om alla slutade vara sårbara människor. Men det fungerar ju inte förstås.
Ett väldigt seriöst inlägg. Seriös-het är bra, har jag hört! Så det bjuder jag med på en sån här fin påskhelg!
Glad påsk!
Jag kan verkligen inte förstå hur endel människor klarar av att klanka ner på en människa så pass mycket att det leder till död. Det är ofattbart!
"Människan har själv ingen valfrihet till sitt beteende utan man är helt styrd av moral och det undermedvetna" eftersom jag själv tycker att moralfilosofi är bland det mest komplicerade som existerar, så kan jag tyvärr inte yttra mig om just moralen; som vi styrs av i detta omtalade fall.
Jag tror att en person som kan klanka ner på en annan person så pass mycket att det går över gränsen. Vilken gräns jag talar om vet jag icke, antagligen den där moraliska gränsen som är så svår att avgöra var den går. Så ni får själva avgöra var den går, i detta fall.
Tillbaka till mitt påståend; Jag tror att det handlar om känslor som man tidigare samlat på sig, besvikelse, olycklig, förnedring, ironi, alltså allt som kan såra en människa byggs på som en stor hög som bara fylls på med olika känslomässiga tyngder, under tiden man lever. Endel tar det hårdare en andra, endel gör något åt det, som en revolt, uppror eller något sådant, samtidigt som andra bara ignorerar det. Men jag tror även om man ignorerar det så kommer det tillbaka senare.. Så det bästa vore ju om alla slutade vara sårbara människor. Men det fungerar ju inte förstås.
Ett väldigt seriöst inlägg. Seriös-het är bra, har jag hört! Så det bjuder jag med på en sån här fin påskhelg!
Glad påsk!
Kommentarer
Trackback
