Meningen med livet
Jag har länge funderat över om det finns något specifikt syfte till att vi människor existerar. Det har troligtvis alla funderat på någon gång. Det måste finnas något syfte, då vi med sannolikhet annars inte skulle leva. Kanske är det att vi ska fortplanta oss, föra vår generation vidare. Men här finner jag ett problem, homosexuella som inte kan föröka sig. Alltså borde homosexualitet vara omoraliskt eftersom de inte kan leva upp till det syfte som heterosexuella gör. Ifall det är så att vi ska fortplanta oss så är deras kärlek utan värde.
Varje individs medvetande har genom tiderna expanderat, till en viss del för att styra sin personliga utveckling. För att ge sitt liv en individuell mening, genom att söka efter sina egna mål. Här dyker skillnaden mellan djur och människor upp, nämligen att djuren i stort sett bara hänger med utan möjlighet att kunna påverka utvecklingen.
Som icke troende kan livet framstås som ganska ironiskt, vi föds, vi lever, vi dör och läggs i jorden. Folk som är religiösa får sin trygghet oftast hos en andlig forma av Gud. Där han tror sig veta vad som kommer att hända efter livet. Men är inte det för att vi individer ska kunna koppla bort döden och kunna leva. Tro att det kommer ett nytt liv, efter det som man lever.
Den ända relevanta religion enligt mig är buddhismen. Kanske handlar livet om att nå nirvana, moksha. Att ernå sin frihet genom att gå den åttafaldiga vägen. Det känns mest troligt för mig eftersom jag i detta fall inte är troende av en Gud som är andlig, odödlig alltså evig. Att det ska vara en fundamental artskillnad mellan Gud och oss människor. Buddha en allvetande gestalt, som hjälper människor att få ett slut på lidandet, genom att avbryta reinkarnationen. Livet kanske är lidandet och efter livet når man det man strävar efter, frihet.
1. Sanningen om lidandet
2. Sanningen om lidandets uppkomst
3. Sanningen om lidandets slut
4. Sanningen om vägen mot lidandets slut
Freud påstår, att vi söker efter ett liv utan spänning, döden. Men jag funderar över om det kan finnas en allmängiltig mening med livet? Men jag tror dock inte det, ett svar kan inte tillfredsställa alla individer, kolla bara på ickereligiösa och religiösa. Bara de har olika funderingar angående livet och döden.
Livet kanske handlar om att utveckla sig själv, söka efter kunskap, kärlek och få erfarenheter genom livet. Tabula rasa. Erfarenheterna formar sedan oss individer till den människa man senare blir. Jag tror dock inte på evig lycka och kärlek visst så länge det känns bra är det väll bara att fortsätta att vara lycklig och kär. Men trots detta tycke kan man inte som människa gräva ner sig i djup pessimism. Nietzsche har filosoferat kring detta och ibland kan jag känna att vi inte kan initiera livet med nihilistiska tankar. Det kan man komma på i efterhand.
Eller är kanske livet just det, att filosofera kring vad meningen med livet verkligen är? För att vi individer inte skall känna oss värdelösa.
Meningen med livet kanske är subjektiv eftersom jag inte tror att man kan finna ett allmängiltigt svar som tillfredställer alla människor.
Än dock tror jag att livet handlar om att sträva efter något som frihet. Att inte längre känna behov, måsten och lidande och dylikt. Livet kanske är plågan man genomgår innan det verkligen börjar, man måste kanske känna på lidandet innan man initierar livet…
