gamlingar

Jaha, detta inlägget har länge varit påväg, men nu är det klart. Vill börja och säga att jag är så trött på att höra att vi ungdomar är bortskämda och klagar på allt. Allt var värre förr, alla jobbade ”jämt”, hade aldrig ont, klagade aldrig, fick stryk i skolan osv..

Jag ställer mig ofta frågan; varför anklagas nu vi ungdomar för detta? Nu har utbildning blivit en del av vårt samhälle, om man inte går ut gymnasiet har man knappt möjlighet att plugga vidare. Väldigt svårt att få jobb, vi har inget alternativ. Skolan är ett måste, annars blir man klassad som misslyckad. Ni (gamlingar) kunde däremot hoppa av skolan i sjuan, åttan eller nian och börja jobba. Jag förstår verkligen att inte alla började jobba för att man ville och tyckte det var kul. Men oftast har man ett val.


Nu frågar jag mig; varför har det blivit såhär? JO, TEKNIKEN DRIVER OSS FRAMÅT. Arbeten blir simplare, krävs inte lika mycket arbetskraft, därför söker man allt mer kvalificerade människor till arbeten. Det finns ofantligt med linjer att välja bland. Dels för att vi ska kunna få skickligare samt utbildade människor till arbeten.


Detta är inte lätt för oss, jag vågar nog säga att vi blir slagna psykiskt istället för fysiskt i skolorna. Det ställer hårda krav! Jag själv föredrar att lära mig praktiskt. Jag tror att man lär sig mer på att praktisera än att bara läsa sig till allt!


Det är icke vårt fel att de såkallade curlingföräldrar skämmer bort oss, som de nu säger att de gör. Jag kan tänka mig att det var hårdare att leva förr bland annat med aga. Respekten är inte likadan nu som då.. Tyvärr stundom.


Påtal om respekt;


En dag när jag skulle åka buss, så satte jag mig på en ledig plats, obs det var den sista! Då kommer en gammal gråhårig bitter tant med en röd basker in i bussen suckar och pustar, kollar sig omkring lite sådär surt och förtvivlat. Jag la märke till denna tant och tänkte för mig själv, bästa att resa sig upp och giva bort min plats.


I samma veva som hon kommer mot mitt säte reser jag mig upp och säger; du kan sitta här om du vill och log, sådär trevigt som man gör till äldre människor.


Tillbaka får jag ett trumpet svar; tycker du att jag ser så gammal ut, jag klarar väll av att stå. Okej, tänkte jag och blev minsann lite bitter och visste inte vad jag skulle ta mig till!? Skulle jag sätta mig ner igen eller visa att jag minsann också kunde stå?


Ställer mig frågan, vad är moraliskt rätt?

Efter cirka fem minuters resande så stod vi fortfarande upp, båda två, gissa vem som satte sig? Inte var det jag i alla fall. Vet inte om det är moralsiskt rätt, det får ni själva avgöra!


Ibland kan jag hålla med er gamlingar om att många ungdomar inte sköter sitt jobb pga, teknik. Datorer och framförallt mobiltelefoner. Jag förstår att det är respektlöst att ta fram sin mobiltelefon på jobbet och spela spel. Men, tyvärr så finns det många sådana ungdomar! Där har respekten verkligen flugit sin kos. Men jag är så trött på att ALLA varenda ungdom blir dragna under samma sträck. Är det vårat fel att mobiltelefoner är det största och mest praktiska sättet att kommunicera nuförtiden? Är det inte framtiden; kommunicera - utan svårigheter?

Dels har det lite med skolan att göra, i somliga skolar ser lärarna gärna att man ska ha sin mobiltelefon med sig till lektionerna för att använda sig utav sin miniräknare. Hm. Redan där visar det eleverna att det är okej att ha sin mobiltelefon, under lektionstid.


Ett bra exempel på att vi blir mer subjektiva är ju bara skolan, man ska välja bland hundratals linjer och när man har prov så får eleverna själva boka in ett datum som passar. Lärarnas syssla?? Skulle förktorta det såhär: Allting blir mer krävande; samhället, skolor, yrkeslivet, och då kräver vi 90-talister också mer, rättså logiskt må jag säga.


Till alla (fyrtio)-femtio-sextiotalister (över lag);


Lev i nuet, försök att hänga med, man tjänar inget på att bakåtsträva, inte hela tiden i alla fall!! Tänk på att det är vi som kommer föra allt vidare, säg ett hej till framtiden!!! Sluta vara bittra, försök att lära er, sluta åtminstone faxa, börja maila!!


Måste bara säga att faxen är från 1843! ARTONHUNDRAFYRTIOTRE, då vill jag påminna er om att vi lever på 2000-talet nu! Den skotske urmakaren och uppfinnaren Alexander Bain var urball då, men nu finns det häftigare grejer, ska ni veta!


Kommentarer
Postat av: Lasse Strand

Nuet är det bästa. Det är ju det enda vi har. Jag tycker det är patetiskt att se människor i min ålder, och äldre, som försöker leva som om de vore 30 år yngre. Och lika tragiskt är det med de i samma ålder som bara klagar på "ungdomen", precis som du skriver. Men att bara flyta med strömmen och leva i nuet tycker jag känns helt ok.

Jag tror också att ens yrkesval spelar roll i synen på åldrandet. Jag, som jobbar som lärare, har hela tiden unga människor omkring mig, och förutom att det är helt underbart så lär de mig en hel del om min samtid också. Det var ju förresten din klass, Sara, som introducerade mig i Facebook:)

Jag har också en liten historia ur levande livet som åskådliggör detta:

Jag fick veta att jag bodde nära granne med en gammal klasskompis. Vi hade jättekul på högstadiet, och jag tyckte verkligen om honom. Jag såg honom ute på gården en gång. Jag kände inte igen honom, men jag visste ju att det var han. Jag presenterade mig, och tyckte det var så roligt att vi bodde grannar. Jag förväntade mig att han skulle bli jätteglad och komma ner och kramas, men reaktionen blev bara ett "Jaså". Sen dess har jag inte kontaktat honom mer. Han började jobba på fabrik direkt efter högstadiet, och blivit kvar där hela tiden.

Nä, jag blir mer och mer tacksam över mitt jobb, och att jag få ha så mycket härliga ungdomar omkring mig varje dag. Det hjälper mig att hålla mig ung, åtminstone i sinnet. Att sedan knäna börjar knaka lite och man inte kastar sig upp på cykeln lika smidigt som förr, det får man väl leva med.

2011-11-21 @ 21:36:01
URL: http://strandad.bloggo.nu
Postat av: Sara

Nuet är verkligen allt vi har. Jag kan tänk mig att det är fantastiskt att jobba med ungdomar och jämföra lite med hur man själv var i den åldern. Se utvecklingen i skolsystemet, beteendet; från när du gick i skolan.



Usch det måste ha varit något av en besvikelse. Förstår att du inte längre kontaktar honom. Tragiskt att veta hur kul man faktiskt haft ihop, dock!



oerhört roligt att höra någon som är nöjd med sitt jobb och trivs med ungdomar.



Kul att du kikade in här på bloggen förresten.



Hoppas allt flyter på i skolan..



Lite knak i knäna får man nog leva med, jag är snart där jag också. haha!

2011-11-23 @ 15:40:39
URL: http://sararobertsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0