jag skriver, alltså finns jag.

Du kommer troligtvis inte tycka att detta är så särskilt intressant, men jag tycker att det är ganska så intressant och här har du svaret; därför skriver jag. Jag har tänkt på hur vi människor uppfattar olika situationer och händelser olika. Jag har kommit fram till att allt vi människor erfar borde ses genom sina subjektiva erfarenheter, om man inte har några erfarenheter i en specifik situation så tror jag att man får det i just den specifika situationen. Skulle man inte kunna säga att sina erfarenheter bestämmer vad man tycker om olika personers egenskaper? För det är ju ändå ens erfarenheter som man utgår ifrån i olika typer av situationer.

Men som sagt man kan ju aldrig veta någonting ifall man inte har varit med och erfarit en situation eftersom man inte har upplevt den. Säg så här, hur vet jag att jag inte drömmer just nu? Hur vet jag att du som läser detta lever? Man måste uppleva allt med sinnesutryck för att veta, annars ska man alltid tvivla.

Ifall man ska ge en människa en chans att kunna lita på, ska ska man alltid betvivla innan man vet. Fast man vet aldrig i och för sig. Men en chans, ingen mer. För varför ska man ge en andra chans, ska den betyda mer än de första? Jag tycker ändå, ett misstag ÄR ett misstag, en chans är EN chans.

Gud finns inte för att han saknar existens, jag har i alla fall tvivlat hela tiden och får nog säga att jag fortsätter tvivla tills jag upplevt det med mina egna sinnesutryck. Vad skulle tyda på att Gud existerar nu? Får la påstå att jag är en typ av ateist, just nu.

Jag gillar verkligen René Descartes sätt att tänka; cogito, ergo sum.  Descartes fantastiska utgångspunkt; våra sinnen kan bedra oss och därför ska man hela tiden tvivla på allt som man inte upplever med sina sinnesuttryck. Han ifrågasätter egentligen all typ av kunskap, han uttrycker det så här:


Frågan är om inte möjligen sinnesintrycken av någon mäktig ande frambringas i människans själ, utan att de motsvaras av några föremål utanför?

Den mänskliga kunskapen är som ett träd där stammen är fysiken och roten metafysiken och man ska alltid vara försiktig för man vet inte när metafysik kan blanda in osanningar, som vi stöter på ofta...


Kommentarer
Postat av: Flaanders

Varför sätta tillit till sinneserfarenheter som inte behöver ha någon som helst relevans av hur världen egentligen ser ut? Oavsett vad du upplever så erfar du inte någonting av den egentliga, objektiva världen, utan bara en av miljarder subjektiva och enskilda världar där ingen är mer rätt än någon annan. Oavsett vad du upplever kan du aldrig vara säker på att någonting annat än Du, dina tankar och upplevelser av din egna bubbla existerar. Enligt mig finns det inte så stora skäl att tvivla, när vi ändå aldrig kan komma fram till ett helt sanningsenligt svar.



Mvh Flaanders

2009-08-12 @ 23:14:07
Postat av: Anonym

så du menar att alla individer lever i sin egna subjektiva värld där det inte finns något allmängiltigt värdesystem, ingen objektiv moral överhuvdtaget? Om det är så du menar så behöver man kanske inte tvivla eftersom man har en egen värld där man i princip kan göra vad som helst eftersom man lever efter sin subjektiva moral.



Fast det fungerar ju inte, så lever vi inte. Det finns moral, många lever efter moralen, dock inte alla.



Vi lever inte nihilistiskt, dvs i en värld utan gemensamma värden. I en subjektivistisk värd kan man ha åsikter om men det är svårt att förstå begrepp som vacker, rätt och fel. Dessa ord är betydelselösa i ett nihilistiskt sammanhang eller hur?

2009-08-13 @ 10:10:35
Postat av: Sara R

2009-08-13 @ 10:10:46
Postat av: Peter

Ett problem med subjektivism är att många faktiskt upplever samma saker, även om det upplevda möjligen är inlärt (vi kallar färgen gul). Även om perceptioner kan vara falska är de de enda ledtrådar vi har för att reda ut vår omgivning och i många fall är de som sagt gemensamma och därför kanske tillförlitliga.



Ibland stöter man ju på människor som menar sig ha erfarit Gud genom visioner eller auditioner. Lika lite som man kan sluta sig till att färgen inte är gul kan man enkelt sluta sig till att deras sinnen har lurat dem. Det finns flera intressanta vetenskapsmän som har undersökt och kommit med förslag på vad som händer: Antoon Geels och Hjalmar Sundéns förklaringar är mina favoriter.



Oerhört intressant inlägg i övrigt!

2009-08-16 @ 09:44:43
URL: http://peternyberg.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0